Samisgarage

På min garageblogg lägger jag ut det senaste kring mina förehavanden i mitt garage och annat bilrelaterat.

Till minne av Klassiker

Kategori: Allmänt


Det har nu gått en tid sedan beskedet nådde mig – att biltidningen Klassiker skulle läggas ner.

Jag har nu läst sista raden av sista utgåvan av tidningen och lyssnat på sista sändningen av Klassiker-podden och tar mig tid att reflektera över detta faktum men också minnas allt som denna tidningens existens har fört med sig för mig men kanske även för många andra. 

Nyheten om nedläggningen kom som en chock! Jag bearbetar på denna ännu. Ekonomiska skäl angavs ligga bakom ledningsbeslutet. Några fler detaljer om den diskussion som måste ha ägt rum internt har jag ingen inblick i. Men många frågor återstår och vi är säkert många som undrar: Vad var det som låg bakom att det inte längre bar sig? Hur kunde det ske så plötsligt? Kunde man ha gjort något annat istället för att bara lägga ner? Detta är bara några av frågorna jag ställer mig. Jag som mångårig prenumerant kunde inte se detta komma och produktionen av tidningen hade oförtröttligt fortsatt med sin glans ända in i det sista. Beskedet är på något sätt obegripligt för mig. 

Chefredaktören och redaktionen har tagit farväl från oss läsare. Vi är en skara läsare som nu ställdes inför ett faktum att en hel dimension av vår bilhobby plötsligt var borta. En slags gemenskap hade bildats där tidningen och redaktionen agerat som ett nationellt oberoende nav som överbryggat mellan olika bilklubbar och lokala bilsammanhang och vi som hållit fast i detta nav riskerar nu att spridas för vinden. Desillusionerade. 

Jag känner mig manad att skicka den f.d. redaktionen en hälsning, att skriva ner några ord och skicka dessa till er som betytt så mycket för mig. Men hur ska man dela detta och vem ska man skicka det till nu när allt är upplöst? Läget är lite diffust, men jag har landat i att jag publicerar texten här på min garageblogg, här hör den hemma. Här kan de som känner sig intresserade läsa hälsningen. Det känns dock lite ovant, Klassiker har ju i alla år skrivit om andra bilentusiaster och annat som rör sig kring detta. Nu ska jag istället dela med mig av något där själva Klassiker och de människorna som låg bakom biltidningen är i fokus. 

Redan från första start förstod jag att Klassiker var biltidningen för mig. Medan alla andra biltidningar som jag läst visserligen kunde vara intressanta, där det skrevs om otroliga bilar, om heroiska ägarinsatser och man hade en fin layout, så gav Klassiker en egen ton från start till slut, som var unik och medförde en helt ny nivå till mitt bilintresse. Det här har tilltalat mig mycket. Textförfattarna sökte sätt att sätta ord på bilarna man beskrev så man kunde uppleva deras väsen medan man läste texterna, sätta dem i sitt sammanhang, beskriva människorna som verkar och hade verkat runt bilarna och även koppla an till bilens tidigare historia och nuvarande ägarskap. Man hade förmågan att skapa texter där man vävde in känslor som är kopplade till bilhobbyn varvat med de typiska bilfakta som hör till. Man skapade stämning i texten. Allt detta ackompanjerat av mästerligt fotograferade bilder på bilar i mycket omsorgsfullt utvalda miljöer. Detta toppat med en klockren och ständigt närvarande humor. Mixen skapades på ett sätt som kräver stor uppfinningsrikedom och artistisk känsla men som samtidigt på djupet kopplar till mig som läsare och bilentusiast. 

Förutom den rena tidningsproduktionen har redaktionen ständigt sökt efter olika former för att komma läsarna ännu närmare. Att arrangera olika typer av träffsammanhang har varit ett stående tema som dels gett redaktionen möjligheter att finna nytt innehåll att skriva om i tidningen men även för oss läsare att få en möjlighet att komma redaktionen nära och dessutom komma in i ett forum med andra likasinnade. 

Min granne Elins gamla studentbil, en grön Skoda 110R, hade hamnat i Klassikers garage som projektbil. Redaktionen hade blivit klar med den och nu skulle den bilen hitta tillbaka till Elin. Detta hände i samtid med att Klassikers bilträffar i Stjärnhov växlade upp och snart behövde redaktionen hjälp med att hitta en ny plats för bilträffen. 

Genom detta fick Elin och jag chansen att lära känna redaktionsmedlemmarna på närmare håll under de kommande åren när de stora klassikerträffarna på Wenngarn och Skokloster arrangerades. Under några intensiva veckor före träffarna manglades planer fram och jag kunde bidra med lite projektledarroll för att hjälpa till att utveckla den bilträff som Klassikergänget hade skapat grundförutsättningar för under åren på Stjärnhov och som man önskade utveckla den till. Det var ett privilegium att få jobba som en del av redaktionen under denna begränsade tid. Redaktionen hade så mycket idéer där jag kunde bidra med lite eventerfarenhet och organisationsförmåga för att kunna förverkliga idéerna och samtidigt kunna växla upp till något större som skulle kunna nå ut till ännu flera entusiaster. Det gjorde vi.

Vi var allt fler som hjälptes åt att jobba mot det nya målet, både vid planeringsarbetet inför men även på plats. Funktionärsteamet närmade sig ett sextiotal frivilliga. Träffarna växte och växte. Som mest hade vi över 3 000 bilar och uppåt 10 000 besökare, där utvärderingskommentarer beskrev eventet som "Sveriges bästa bilträff – någonsin". Det värmde – vi nådde upp till våra mål. Vi maxade vad Wenngarn klarade av, så vi flyttade träffen till Skokloster. Även där var det till slut knökfullt och den lilla eventorganisation vi hade till förfogande hade nog inte klarat av så himla mycket mer. Sen kom pandemin som lade locket på, inga fler storträffar kunde arrangeras. Under pandemiuppehållet klarnade även bilden för Klassikerredaktionen att om man skulle skapa fler storträffar behövdes en mer gedigen bakomliggande eventorganisation och en part med mer finansiella muskler. Båda dessa saknades i vårt fall, så det blev inga fler träffar efter det. Men vi hade väldigt kul längs vägen och vi lärde oss massor! Det har varit en ynnest att fått lära känna redaktionen på detta vis, en otroligt kunnig och kreativ skara av människor. Så mycket kunskap, talang, driv, idérikedom och erfarenhet är svårfunnet. Jag saknar detta. 

Jag kommer också att sakna tidningen som trofast har kommit med posten med jämna mellanrum i över 20 års tid. Jag har alltid noga läst allt som varje nummer bestått av. Jag har inte stressläst tidningen, utan bara läst när jag har varit i stämning för det. Jag har inte haft vanan att läsa tidningen från pärm till pärm, utan först har jag bläddrat igenom hela tidningen, valt ut vilka delar jag vill börja med och därefter läst igenom innehållet. Många gånger har jag även plockat upp gamla tidningar och läst dem igen. 

Klassiker har givit ut mycket välkomponerade tidningar – varje gång. Man vill verkligen läsa. Återkommande tidningsinnehåll som jag har uppskattat allra mest är: Ögonblicket, där man likt en detektiv dissekerat ett gammalt foto taget i någonstans i en trafikmiljö och där ambitionen är att beskriva det man ser (på detaljnivå) och därutöver fantisera runt bilden vad som kan ha hänt. Julles mektips - "Fixa själv", lite som en skolbok för gör-det-självare. I både bild och text beskriver han i ett steg-för-steg-format hur man kan ta sig an olika reparationsinsatser. Respekt för ditt kunnande, Julle. Bilspaningar, där man under en resa i landet försökt hitta så många bilar som möjligt av ett visst slag. Det har öppnat upp ögonen för även mig, det finns massor att se om man bara vill. Sverigeresorna där man beger sig ut på resa i en klassisk bil någonstans i Sverige och besöker olika spännande resmål längs vägen. Här önskade man att man hade kunnat åka med. Guru, besök hos olika personer eller företag med specialkunnande kopplat till fordonshobbyn. Några av dessa har jag haft egen nytta av efteråt, då de har kunnat hjälpa till med insatser till min renovering. Därtill all bevakning av vad som händer i klassikervärlden och tips om bilträffar och mässor mm. Och så förstås alla artiklar om bilar.

Snart upptäckte jag att redaktionsmedlemmarna skrev på ett väldigt personligt sätt och jag har roat mig med att läsa artikeln först och till sist gissat vem av redaktionsmedlemmarna som varit författare av texten. Även om jag inte var prenumerant av de allra första utgåvorna (då köpte jag lösnummer), så har jag idag alla nummer kvar av Klassiker sedan nr 1/2004 till nr 5/2025. Redan i nr 1/2004, hade jag en radannons med. Otroligt tacksam över att chefredaktören nämnde mig och Elin vid namn i det allra sista numrets ledare. Cirkeln blev då på något sätt sluten. 

Några detaljreflektioner kring och tackord till de redaktionsmedlemmar som jag fått träffa mest:

Fredrik, du skrev artikeln med min BMW 316 som blev publicerad i tidningen ("Renoveringen" i nr 10/2015), bilen blev i samband med det även fotograferad i Klassikers fotostudio för bilar. För att få fler bilder åkte vi sedan ut i centrala Stockholm för att leta efter bra fotomiljöer. Fredrik hade flera bra förslag i bakfickan. Fredrik ville köra BMW:n mellan fotoplatserna vilket gjorde att jag fick köra Fredriks superfina Volvo 240 med mina döttrar i baksätet och kamerautrustningen i bagaget. Med sådan precision, skicklighet och både sinne och minne för detaljer som Fredrik har intervjuade han mig lite kort inför att artikeln skulle publiceras och kunde därefter med några få följdfrågor fånga in både högst relevant bilfakta varvat med mina kommentarer om renovering av bilen. Förstklassigt arbete. 

Claes, du har hela tiden har legat några steg före mig med din långrenovering av din Saab 93B som du köpte när du var väldigt ung. Genom dina texter i olika artiklar i Klassiker och genom dina beskrivningar i poddar har du kunnat sätta ord på olika skeenden och faser och beskriva din relation till din renovering och din bil. Det har för mig fungerat som någon slags psykologisk hjälp till förhållandet av min egen långlivade renovering (som nästa år fyller 30(!) år.) Detta har verkligen bidragit till att jag har kunnat stå ut med att seglivat orka fortsätta med min renovering och på något sätt kunna fortsätta hålla processen i rörelse trots allt. Tack Claes. 

Carl, du är alltid på hugget när jag haft förslag om något som jag tänkte skulle kunna bidra med till tidningen eller webben. Med en förmåga att kunna ge smart feedback på textförslag från min sida för att få texten att växa och som du sedan i slutändan tweakade till textmässigt och satte till en fångande rubrik som jag inte på långa vägar skulle ha kunnat värka fram på egen hand. Ditt bejakande sätt förde med sig att en tidningsläsare som jag även kände samhörighet med tidningen och därigenom kunde dela med mig av mitt engagemang och sprida det till andra entusiaster som läste tidningen. På detta sätt har jag fått möjlighet att publicera några egna artiklar - på redaktionens uppmaning, till exempel de om australienbilarna.

Jag vill även passa på att tacka alla övriga redaktionsmedlemmar som funnits med i bilden genom åren och även den skara människor som kanske inte ingått i själva redaktionen men som bidragit till både tidningsinnehåll men också ingått i det nätverk som funnits runtom kring och som jag delvis har varit i kontakt med. Ni är alla fantastiska krafter både som människor som kreatörer som på olika sätt har backat upp många av de alster som Klassiker publicerat genom åren. Naturligtvis finns ju där även fler kreatörer bakom kulisserna, er jag dock inte fått möjligheten att lära känna på nära håll, men jag vet att ni finns där och förstår att även era insatser naturligtvis har varit betydelsefulla. Tack. 

Genom tidningen och de bilträffar som kretsat runt Klassiker-världen har jag fått lära känna många likasinnade entusiaster och även om ursprungliga kontaktpunkten nu har försvunnit kommer dessa relationer att fortsätta utvecklas. Bilträffarna som vuxit fram i Klassiker-anda är speciella på det sättet att alla bilentusiaster oavsett vad för bil de kör (eller om de inte ens har någon bil) är välkomna. Det behöver inte vara något speciellt märke eller modell, det behöver inte vara en superrenoverad lyxbil eller en topptrimmad sportbil, utan även vi med vanliga bilar från förr är välkomna. På dessa träffar kan en Måsvingemerca stå sida vid sida med en smårostig Opel Ascona och båda är lika intressanta på sitt sätt. Bilentusiasmen är det som förenar oss. Frukostklubben – Bil och bulle, är bra exempel för denna typen av träffar som jag syftar på här. 

Som ett komplement till tidningen så har redaktionen även skapat andra alster genom åren. Det har funnits en websida där man dels publicerat tidningsinnehåll men även lagt ut eget fristående material. Jag har glädjen att stoltsera med att det allra första "Läsarnas klassiker" som publicerades på Klassikerwebben redan 2006 var en beskrivning av mitt långprojekt under rubriken "The never ending story" (se länk längst ner). Under en tid skapade redaktionen även DVD-skivor med filmmaterial som komplement till tidningsinnehållet. Mycket underhållande att titta på. Här minns jag särskilt redaktionen resa med en nyköpt Fenmerca till Finland. Jag skrattade så tårarna sprutade! Jag vill även passa på att nämna Klassikerpoddarna här. Mycket fantasirikt innehåll även här. Bara att komma på idén att ta fram klassikerpoddar sparade på klassiska kassettband säger något om idérikedomen här. Efter att ha fått tillbringa arbetstid med Klassikerredaktionen så måste jag säga att skillnaden mellan snacket som spelats in och publicerats i podden och snacket som sker på redaktionens fikaraster är väldigt liten. På så vis kan varje lyssnare känna sig som om de vore med på redaktionens fikapauser när de lyssnar på de olika podavsnitten. 

Även min familj har fått följa med på Klassiker-resan, förutom att jag stuckit in tidningen under deras näsor när jag tycker att de ska ta del av någonting som finns där, så har de har även varit involverade i reportage och artikelskrivande. De har varit med som arbetskraft på de stora träffarna, äldsta dotterns äventyr i Australien fick sig en egen artikel, inte mist renoveringsartikeln om hustruns Cabby-husvagn som även min egen far och bror bidrog till. Husvagnen kom sedan även bli en del av de stora bilträffarna där min hustru och döttrar arrangerade aktiviteter för de allra yngsta träffbesökarna.  

Tiden som tar vid nu blir ett nytt kapitel, tiden efter Klassiker. Klassikergänget har inte stannat för att sörja, tvärtemot har de med samma energi som tidigare sprungit vidare och blickar framåt med nya upptåg. Ett av de tidigaste kreationerna var att Klassiker-podden ersattes med Våra Klassiker-podden och det ska jag nu ta mig en närmare kik på efter att jag har processat avslutet av Klassiker klart. 

Så tack för denna tid Klassiker! Klassiker (och alla människor bakom produktionen) har gjort ett bestående intryck på mig som människa och på min relation till min bilhobby. Klassikers anda kommer att fortsätta leva genom alla oss bilentusiaster som berörts av ert engagemang genom åren. Vad den före detta redaktionens individer än tar sig an för uppdrag framöver, kommer de att fortsätta sprida den värme och kunskap genom sina nya kanaler i framtiden. Jag önskar er alla lycka till! Och jag hoppas att vi ses snart igen någonstans i bilvärlden för klassiska bilar. 

Några kopplingar till publicerade artiklar på Klassiekerwebben:

·        https://www.klassiker.nu/l%C3%A4sarnas-klassiker/never-ending-story

·        https://www.klassiker.nu/lasarnas_klassiker/jakten-pa-den-branda-sakringen-1081

·        https://www.klassiker.nu/v%C3%A5ra-klassiker/gr%C3%B6na-bilister-i-sigtuna

·        https://www.klassiker.nu/lasarnas_klassiker/fran-ford-falcon-down-under-2273

·        https://www.klassiker.nu/lasarnas_klassiker/sa-renoverades-cabbyn

·        https://www.klassiker.nu/lasarnas_klassiker/cabby-sa-saldes-den

·        https://www.klassiker.nu/reportage/lasarnas-klassiker/studentbilen

·        https://www.klassiker.nu/reportage/70-talet-lever-i-vasby

Kopplingar till publikationer i tidningen:

·        7/2011 Våra klassiker, BMW 316 1978

·        10/2012 Minnesvagnen (Renovering av Cabby husvagn)

·        1/2013 Bondbilar i Beaulieu

·        5/2015 Första bilen

·        10/2015 Renoveringen - Referensobjektet (Snabbrenoveringen av BMW 316)

·        10/2017 Midsommarbilen till salu

·        4/2018 Så hyr du ut din klassiker till filminspelning

·        5/2020 Falcon för familjen

·        4/2025 Läsarnas klassiker – Ratten har varit i Nya Zeeland

·        6/2025 Ledare, Stopp – Vi är inte längre här

·        Klassikerguiden 2019 (Snabbrenoveringen av BMW 316)

·        BMW Samlarutgåva #29 (Snabbrenoveringen av BMW 316)


Fredrik fotograferar min BMW i Klassikers fotostudio.

Fredrik hittar en fotomiljö i Stockholm.
(null)
Carl och underlag för ett kommande nummer av Klassiker.

Familjen riggar för barnaktiviteter på Klassiker på Wenngarn.

Tjejerna mitt i riggningsarbetet.
Tina och Cabbyn i Klassiker 10/2012.



Kommentera inlägget här: